Längtan

Jag tittar på den här bilden- och så tittar jag på mig själv i spegeln. Vi säger så här: jag längtar tillbaka. Så. Jävla. Mycket.
Tittar ut genom fönstret och längtar tillbaka.
Tittar in i kylskåpet och längtar tillbaka.
Tittar i garderoben och längtar tillbaka...
Minns inte när det var så svårt och tungt att komma tillbaka från en semester. Att jag inte har några jobb är en stor bidragande orsak, det är tufft på frilansmarknaden nu. Många budgetar är slut och hälskar välkommen tillbaka i januari. Det är tungt. Julklappar borde inhandlas men får stå åt sidan. Och en hel del fix hemma är bara att glömma!
Funderar på att börja söka andra jobb också, men vet inte riktigt vad och har inte riktigt inspirationen att tänka ut nåt.
Lyssnar på snösmältningen utanför och längtar tillbaka.
Jag vill fly tillbaka nu, låtsas som att allt är bra, att det kommer ordna sig. Ja, det kanske det gör, men absolut inte av sig själv. Nu krävs det åtgärder, helt klart. Om det ska gå runt mer.
Nu behövs nån förändring.
Nånting.
Men till dess bläddrar jag runt bland bilderna från semestern. Jag känner verkligen för varje bild; hör brisen, känner den heta sanden, smakar det salta turkosa havet.
Hör havets skummande när jag lägger ner huvudet på kudden.
Jag har en lätt depression på gång känner jag. Ni vet, när inget är kul. När det är svårt att åstadkomma ett leende. När det är tungt runt stegen.
Så är det nu. Jag accepterar och låter det vara. För nu.