Vid lunchbordet funderade jag över en sak.
När jag var liten och hade magsjuka så låg jag typ en vecka helt likblek i en lika blek pyjamas och kräktes i hinken och drack fanta.
Nu är det en våldsam och forserad spya som gäller och så upp o hoppa på det. Och helst back to business dagen efter.
Dagens stressamhälle och magsjukor synkar så perfekt!
Eller?
Vad har ni för kräksjukaminnen?
7 kommentarer:
hur går det för din syster? Ingen bebis än?
På väg idag...
Kräktes bruna bönor på mattantens fötter. Jag gick väl i 1:an o tvingades äta trots att jag avskydde bönor. Det var ordning o reda på den gamla goda tiden :)
Usch mina hemska kräkminnen vill jag nog helst försöka glömma efter varje gång.
Ligger alltid minst 10 - 12 timmar och hulkar då jag åker på magsjuka.
//Mia
Mitt värsta kräkminne va pga matförgiftning. Kom ur alla ändar en hel natt, jag hann inte somna om en enda gång förrän det va dags igen, och jag kände mig döende.
Det värsta av allt va att det jag blev sjuk av var mina egna köttfärsbiffar som blev så grymt goda (första gången jag gjorde egna) så jag va så stolt och hade hela kylen/frysen full av biffar som jag fick kasta.
Tror faktiskt knappt jag gjort biffar sedan dess.
Fanta??? Nej, avslagen coca cola och smörgåsrån... Värst var den gången när jag missade mellanlillebrors ettårsdag... Mest för att jag missade de skojiga sakerna han fick, och tårtan. Men å andra sidan har jag inte varit magsjuk sedan tonåren när konstaterades att jag skulle undvika laktos...
På min tid hette det maginfluensa och kändes inte lika vanligt på nåt vis.
Ska man skylla på plocka-själv-smågodiset månne?
Skicka en kommentar