Hjärnsläpp

Tog två varv på Åhléns Damavdelning. Tillsammans med några andra tanter på jakt efter midsomamrklädsel. Jag tror ta mig fan att jag kände på varenda plagg däruppe, VARENDA.
Hittade ingenting. Ena töntiga stormönstrade tunikan eller småblommiga schiffongklänningen efter den andra! Eller knallrosa oversizet-shirts.
Okej, då åker jag hem då utan att köpa nånting. NEHEEDÅ.
Jag måste ju ha nånting. Kan ju inte ta två varv utan att komma ut med en påse i handen!

Så jag kom ut med en påse i handen.
Med en liten lila klänning och en BRUN UTAN SOL KRÄM. Brun utan sol? Jag? Näe, har aldrig hänt.
Kikar i påsen igen, som ligger på hallgolvet.
Jorå.
En lila liten klänning och en Lancome brun utan sol.
Härrekuu, måste genast lämna tillbaka!

Varför kan man inte promenera ut ur en affär utan att köpa nåt? Varför köper man nåt, bara för att? Vad var det som gick så fruktansvärt snett?
Varför åkte jag inte bara hem efter min härliga dag på Yasuragi?
Många frågor
Så få svar.