Intressant iakttagelse

Jag tillbringade morgonen på vårdcentralen, för att få en remiss.
När jag efter två timmars väntan har träffat läkaren börjar då denna märkliga process för att få en bit papper i sin hand.

Läkaren läser in remissen i en diktafon. Förmodligen har hon problem med fingersättningen på tangentbordet, hon skäms väl över sin pekfingervals..särskilt framför en skrivande person som jag;)
Så lämnar hon lilla diktafonen till en trött sjuksyrra, som sitter och glor i ett hörn.
Systern sätter på sig lurar och sätter sig tillrätta, framför en dataskärm, tror jag att det är- för här stängs plötsligt dörren och jag missar föreställningen där inne. Jag misstänker att det är pekfingervalsen som gäller igen.
Jag sätter mig ner utanför dörren och djupandas. Jag blir så sjukt illa berörd av att vänta på en vårdcentral. Den väntan är på nåt sätt mycket mer påfrestande än någon annan väntan.

Dörren öppnas och sjuksyrran, tillsammans med en annan syrra går iväg och knackar på läkarens dörr. Läkaren kommer ut och de går alla tre i samlad trupp till "rummet där det händer". Efter en kort konferens går läkaren tillbaka till sitt rum.
Efter nån minut kommer sjuksyrran igen, nu med ett papper i handen, och irrar huvudlöst i korridoren för att sen gå in på sitt rum igen.
Snart kommer läkaren igen, kanske blev hon kallad via nån walkietalkie. Konferens igen. Och så böjer sig sjuksyrran över ett bord och raffsar med en penna. Nu är dörren till showrummet öppen igen.
Syrran letar efter kuvert. sen efter en penna. sen efterläkaren. sen efter- nånting.
Så kommer hon fram med ett kuvert till mig. 30 minuter senare.

Jag tänkte där på slutet att nu sätter sig väl en av de trötta gummorna på en cykel och cyklar in till stan, med min remiss i handen. Och kommer fram , typ om tre dagar.

Hur lång tid ska det möjligen ta att skriva en remiss?
Jag trodde man printade ut såna och skrev in lite namn och datum och sånt.
Inte att man fäller träd och tillverkar papyrus på egen hand.