Markoolio och Panos-visningen

I förrgår gjorde jag en intervju med Markoolio, vi lunchade på Raw på Rörstrandsgatan och det smakade himmelskt med strilad entrecote...Markoolio var precis så mysig som man kan tänka sig. Innan var vi i en fotostudio och tog bilder på honom och lilla Moa, även kallad Buddha meddelade den stolta fadern;

Igårkväll var jag och min syster på Panos Emporios 25 års.visning i kyrkan som jag inte minns namnet på , på Skeppsholmen

Det fanns mycket gott att dricka och gästerna var törstiga, efter ett par timmar serverades endast LOKA. Kyrkan var fantastiskt vacker och stämningsfull, men tyvärr var akustiken hemsk. Det gick inte att höra ett ord av vad  folk sa på scenen!

Efter låååång trist väntan dök så huvudpersonen äntligen upp,Panos himself, med sina modeller. De anlände i en vit limousin och kamerablixtarna sken upp snöyran på hela Skeppsholmen!

Min syster och jag försåg oss med drinkar och god mat. Däremot var vi väldigt besvikna både på uppträdandena (Anna Book, Doctor Alban) och modevisningen. Visningen var verkligen trist och totalt utan inlevelse eller spex. Bara märkliga figurer ( en del bloggare vad jag förstod) som kutryggigt hasade runt på scenen. En del med silikontuttar som nästan nådda taket! Skrattretande! Och Goodiebagen var antiklimax i sin renaste form. En panosväska innehållande knappt nånting, nån kokbok, tidning och pocketbok. Syrran fick lite mer i sin väska, några krämer och sånt. Vi hade inte ens en minsta tanke att gå vidare till efterfesten på Café Opera. Undrar om nån hade det? Jag hade hellre stannat hemma med min bok, så trist var den här så kallade GALAN.